h.

jag vill bli lycklig...

jag vill att pappa ska bli lycklig...

jag vill att min bror ska bli lycklig (och komma hem hem hem till s... snälla, älskade älskade bror. vart du än är, åk hem nu. det smärtar både mig och henne att inte veta vart du är. småskämten som sköts in var bara för att dölja hur ont det gör när vi inte vet vart du tagit vägen...)


om bara min dysfunktionella familj kan hitta lycka och stabilitet.


det känns som att pappa och bror blev skadade av att mamma så plötsligt slets bort. eller ja... hon hade ju leukemi. men hon hade ju faktiskt fått komma hem och sen bli så sjuk igen... men jag var ju så liten... jag kan lika gärna ha blivit matad lögner om omständigheter som mamma blev matad morfin.

åh broder åh broder
vet du inte att du charmar och sedan skadar alla flickor?
de älskar dig men ingen vet hur de ska pussla ihop dina bitar.

minst jag.
jagvillhjälpadigjagvilljagvill.


kära fader, du behöver inte vara mamma och pappa
mamma finns i mig. hennes minne lever i dig, men jag har hennes liv i min kropp. hennes anlag.
men hur mycket som är hon av mig vet jag inte. eftersom jag på så många sätt är så lik dig pappa. framförallt utseendemässigt. där har jag bara mammas ögon och näsa. resten är så du.


ibland känns det som jag är klippan som min familj förlitar sig på ska stå stadigt. att de ska komma till mig och klamra sig fast.


att höra när man är 9-11 år gammal (eller yngre) att det är bara på grund av dig din far orkar leva vidare kanske inte låter så jävla positivt. och sen att det sätter press på en att vara stabil är inte så jävla kul.



att se sin pappa gråta av sorg och att livet är jobbigt skakar min grund som jag omsorgsfullt byggt. eller det byggdes både snabbt och sakta, det blev starkare av prövningar. men "ingenting är starkare än sin svagaste punkt"


och att man dessutom känner sig lite delaktig i att pappa blir ledsen för att jag tröttnar är inte heller så kul.

men jag är stark... men jag blir så trött på allt. jag vill inte använda alla mina krafter till att ta hand om alla. jag behöver hjälp också. hjälplösheten är den mest skräckinjagande bulldozern jag sett. my ground shakes beneath my feet just catching a glimpse of it.



ang. titel: här stämmer det inte. mamma var den starkaste kvinnan. vad jag vet och hört. många starka kvinnor i mitt liv.




bror bror
hur ska jag hjälpa dig?
vad vill du i livet?
vart är du?
hallå hallå hör du mig?



ibland önskar jag att jag kunde börja om på nytt, på ruta 1.


ok att jag har en fin familj när de är på det humöret... en riktigt fin familj. bäst. men ibland skulle man kunna nöja sig med mediokert.... men det skulle jag tycka var så tråkigt... fast det här tar fan priset...


JAG KAN INTE HELA MED MINA HÄNDER!


jag är inte jesus.




far, lek inte fördomsfri och att du stödjer mig 100% i religion.... att du sa "det är ok att du inte vill konfirmera dig, jag stödjer dig till hundra procent... men du kommer säkert vilja det sen" motsäger du inte dig själv?

det är sånt som får mig att vilja kasta bibeln i huvet på dig.


o nej jag har en muslimsk och en kristen förälder.... what to do? guuud vad jobbigt (HAHA!)

lägg av, tror du inte att folk med islamsk bakgrund ser mig som en av dom? "varför är du inte muslim? du är muslim! du är arab! du är marockan!" folk med liknande blandad ser en latina...
folk med svensk bakgrund, ser mig som en svensk... oftast. men där frågar de aldrig mig om konfirmation... om det inte råkar vara min superreligiösa släkt som BER BORDSBÖN! ok... jag är ledsen farfar du var säkert jättehäftig, skulle säkert fått mig att ropa hallelujah och jag älskar dig min herre kristus. men just nu tycker jag mest att språket är vackert i boken och att psalmerna är fina... plus att jag älskar låten hallelujah...

men måste vi göra en så stor grej av religion?



oh jag vill tro på mig själv i teatern. jag älskar den jag älskar den... men jag tror inte på mig sjäv som en del av den. och det märks... här gör det också ont... min största kärlek tillsammans med musiken...






usch. major fall. jag som inte haft ett stort deppihop så länge men så fort något är fel skriver jag om det... därför jag verkar så sepe på internet...





catch me on a good day and just give me some love.

horoskopet lovade mig kärlek idag.. INGEN whatsoever... hatar när de lovar kärlek. det är inte lika lätt att "brush off" eftersom jag så gärna vill ha och någon att slösa på.

yellow, this year's love, into my yard, cannonball, transatlanticism and the list goes on....

det är så enkelt att bestämma sig för att väcka upp gammalt. men jag skulle så gärna vilja ha äkta vara.

(orka att folk ger mig samma kommentarer som när jag var 12. "det kommer, du är ung fortfarande. det kommer" jag är fan 18 år fuck off! jag vet att det kommer när det vill. jag har fått uppleva det first hand. men tomheten gör så ont)

saturate me.



on a positive note: jävligt skönt att veta att jag känna så jävla mycket. istället för att bara vara glad och solsken. :)

+ så har jag lärt mig att enda sättet för mig att överleva är att försöka koncentrera på det positiva och inte göra en höna av en fjäder.


vilse ute i stormens dalar...