Die, Vampire, Die!
I have nothing to say today... just that some people on the internet are awesome and the [title of show] show is a brilliant fucking masterpiece.
Look up the song "Die, Vampire, Die!", it's on youtube. I haven't laughed this much in so long.
Susan: You have a story to tell, a novel you keep in a drawer
Backup: OLD SOCK-DRAWER!
Susan: You have a painting to paint, but your lazy like a old french whore
Backup: JE SUIS WHORE!
hahahaha oh god, this song. i love it when the backup start chanting: "Morte, Vampir, Morte!"
Goodnight y'all
Look up the song "Die, Vampire, Die!", it's on youtube. I haven't laughed this much in so long.
Susan: You have a story to tell, a novel you keep in a drawer
Backup: OLD SOCK-DRAWER!
Susan: You have a painting to paint, but your lazy like a old french whore
Backup: JE SUIS WHORE!
hahahaha oh god, this song. i love it when the backup start chanting: "Morte, Vampir, Morte!"
Goodnight y'all
(i promise)
jag är så trött på allt.
jag har fått den där känslan igen, rastlös. vill inte vara här, tycker allt går långsamt.
sen har jag kramp som gör att jag vill sterilisera mig eller bara skära bort skiten. fyfan för mensvärk.
men jag vill ju faktiskt ha barn, någon gång. hade ju en dröm för ett tag sen om hur jag var gravid och sen hade en liten knodd som jag sprang omkring och lekte med. härligaste drömmen jag haft.
men jag är realistisk och vet att barn är en plåga ibland. eller ja kanske fel ord om det är ens egna. fast till och med det där vaknamittinattenavbabyskrik och kritstreck på golvet kan jag längta efter. jag kräver balans i mitt liv. finns det inget negativt har jag svårt att acceptera det positiva som verkligt.
---
det känns sorgligt hur jag dag efter dag och natt efter natt verkar vara inne i mitt huvud. en ständigt pågående monolog.
jag gör i n g e n t i n g.
jag har min lilla drömvärld "Om"... "tänk om jag hade..." "om jag hade varit..."
jag är aldrig riktigt i verkligheten. jag är alltid på verklighetsflykt. för verkligheten är så grymt tråkig. enda jag träffar är pappa, lite flyktigt. kanske därför tiden går så snabbt för mig. dagarna flyter ihop för allt är samma sak.
så jag är ensam med mitt huvud och kan bara önska och HOPPAS på att jag gör något av mitt liv när jag får chansen.
jag är så rädd, det är så tryggt tråkigt i mitt huvud. här kan jag inte bli skadad.
jag är rädd för att lyssna på vad folk säger, jag är rädd för att bli sårad, jag är rädd för att såra.
jag är bra på att hantera pinsamheter och att göra bort mig. men när folk säger att jag skämmer ut d e m... det sårar mig. jag tror verkligen inte att jag gör det. för det är ju JAG som gör det... om jag säger någonting och alla andra inte håller med, varför skulle andra tycka att vi alla är likadana? jag tänker jämt "fyfan vad irriterande HON är, kan HAN hålla käften" om det är en som pratar eller några få. jag tänker aldrig så om hela gruppen. om inte hela gruppen ÄR likadan.
jag känner att mina socialskills är på noll, därför vill jag vara helt ensam ibland. sluta umgås med mig om jag skämmer ut er som ni tycker. herregud. så lätt är det. jag bryr mig inte om jag skämmer ut mig själv, för jag känner att vissa saker kan folk ge blanka fan i om det inte tillhör normen., jag vill inte vara tråkig tyst och följa alla regler. men tråkig och tyst är jag väl iaf.... shit... jag orkar inte.
ibland säger man saker man inte menar, eller glömmer vart man är. men vafan. skit i det och gå vidare. men det är värst när jag inte ens fattar vad jag gjort för fel. jag var bara för högljudd.
hörs för mycket, syns för mycket, ä r för mycket. åt helvete med världen.
i'm not okay.
i don't want to feel like i'm wrong, i want somebody to tell me i'm right the way i am.
--
(so i have flaws, do you expect me to be fucking perfect? or is it my redeeming qualities that makes you still want to talk to me?)
och du vill ha saltet från mina torkade tårar så du kan äta min värdighet.
nu har jag huvudvärk och vätskebrist. tack godnatt.
jag har fått den där känslan igen, rastlös. vill inte vara här, tycker allt går långsamt.
sen har jag kramp som gör att jag vill sterilisera mig eller bara skära bort skiten. fyfan för mensvärk.
men jag vill ju faktiskt ha barn, någon gång. hade ju en dröm för ett tag sen om hur jag var gravid och sen hade en liten knodd som jag sprang omkring och lekte med. härligaste drömmen jag haft.
men jag är realistisk och vet att barn är en plåga ibland. eller ja kanske fel ord om det är ens egna. fast till och med det där vaknamittinattenavbabyskrik och kritstreck på golvet kan jag längta efter. jag kräver balans i mitt liv. finns det inget negativt har jag svårt att acceptera det positiva som verkligt.
---
det känns sorgligt hur jag dag efter dag och natt efter natt verkar vara inne i mitt huvud. en ständigt pågående monolog.
jag gör i n g e n t i n g.
jag har min lilla drömvärld "Om"... "tänk om jag hade..." "om jag hade varit..."
jag är aldrig riktigt i verkligheten. jag är alltid på verklighetsflykt. för verkligheten är så grymt tråkig. enda jag träffar är pappa, lite flyktigt. kanske därför tiden går så snabbt för mig. dagarna flyter ihop för allt är samma sak.
så jag är ensam med mitt huvud och kan bara önska och HOPPAS på att jag gör något av mitt liv när jag får chansen.
jag är så rädd, det är så tryggt tråkigt i mitt huvud. här kan jag inte bli skadad.
jag är rädd för att lyssna på vad folk säger, jag är rädd för att bli sårad, jag är rädd för att såra.
jag är bra på att hantera pinsamheter och att göra bort mig. men när folk säger att jag skämmer ut d e m... det sårar mig. jag tror verkligen inte att jag gör det. för det är ju JAG som gör det... om jag säger någonting och alla andra inte håller med, varför skulle andra tycka att vi alla är likadana? jag tänker jämt "fyfan vad irriterande HON är, kan HAN hålla käften" om det är en som pratar eller några få. jag tänker aldrig så om hela gruppen. om inte hela gruppen ÄR likadan.
jag känner att mina socialskills är på noll, därför vill jag vara helt ensam ibland. sluta umgås med mig om jag skämmer ut er som ni tycker. herregud. så lätt är det. jag bryr mig inte om jag skämmer ut mig själv, för jag känner att vissa saker kan folk ge blanka fan i om det inte tillhör normen., jag vill inte vara tråkig tyst och följa alla regler. men tråkig och tyst är jag väl iaf.... shit... jag orkar inte.
ibland säger man saker man inte menar, eller glömmer vart man är. men vafan. skit i det och gå vidare. men det är värst när jag inte ens fattar vad jag gjort för fel. jag var bara för högljudd.
hörs för mycket, syns för mycket, ä r för mycket. åt helvete med världen.
i'm not okay.
i don't want to feel like i'm wrong, i want somebody to tell me i'm right the way i am.
--
(so i have flaws, do you expect me to be fucking perfect? or is it my redeeming qualities that makes you still want to talk to me?)
och du vill ha saltet från mina torkade tårar så du kan äta min värdighet.
nu har jag huvudvärk och vätskebrist. tack godnatt.
efe úve
<sequence>
S://head.exploding.exe
S://hanna.dying.exe
S://death-rattles.mp3
S://silence.exe
</endsequence>
jag har för tråkigt, jag kan inte datorspråk. och ordningen är väl lite knasig, ett huvud som sprängs och sen dödsrosslingar? just shoot me, dammit!
hur ska jag överleva den här veckan? jag kommer ligga dödssjuk vid onsdag kväll och kollapsa vid fredag. då hinner jag åtminstone göra alla föreställningar. hö. höhö... hö.
jag är så trött på att man inte kan prata i ledarteamet... förstår varför therese droppade.
---
och jag vill verkligen ge mig av härifrån. just nu är det bara en grej som lugnar ner mig och fyller mig av värme när jag ligger här och dör i min säng.
S://head.exploding.exe
S://hanna.dying.exe
S://death-rattles.mp3
S://silence.exe
</endsequence>
jag har för tråkigt, jag kan inte datorspråk. och ordningen är väl lite knasig, ett huvud som sprängs och sen dödsrosslingar? just shoot me, dammit!
hur ska jag överleva den här veckan? jag kommer ligga dödssjuk vid onsdag kväll och kollapsa vid fredag. då hinner jag åtminstone göra alla föreställningar. hö. höhö... hö.
jag är så trött på att man inte kan prata i ledarteamet... förstår varför therese droppade.
---
och jag vill verkligen ge mig av härifrån. just nu är det bara en grej som lugnar ner mig och fyller mig av värme när jag ligger här och dör i min säng.
musik.
missing you
Nothing gets you in a better mood than talking to a good friend you miss like a leg that has been chopped off.
I realize that sounds a bit disgusting, but I really miss her that much.
I feel a bit lost right now.
My Cardiffess whom I love like a sister is going to be living there for the next 7-8 years... Damn her ambitions! But, I am very proud of her.
My Londoners are in Year 2 of the London era of their lives. And I'm happy for them, extremely so.
(Och jag saknar Bulle också. ack, ronnie. vart är du?)
I need to do a two-stop-tour of the UK. and SOON.
Because without them, life seems to be increasingly more dull and more gray and I lose my perspective on things. I'm without magnets to guide my compass. I feel like I don't function properly.
I do have great friends left here, and I didn't even talk or see them as often as I should when they still were here. But it was something about them just being in the same country that was soothing. That I could spontanously call and take a coffee with sofie or watch leffe try to figure out how to make the car engine work. Or sit down with the gang and have dinner including an evening bath. Or have sleepovers with harry potter and mighty boosh with my sistah.
I've never felt like I've belonged anywhere. I have a place in the scouts, sure. But otherwise emotionally and socially I'm always drifting. Or well mostly standing still in the middle. But still drifting.
With them, I feel like a have a place. I'm a sister. I am a part of a group. I might not have been a band member or be as tightknitted, but i'm there. and accepted. and liked.
I get all warm and fuzzy thinking about them, I might just be in love with them all. Haha.
---
when i need it the most, i start losing perspective.
isn't that just perfect?
i think i'm starting to figure it out.
but i still don't understand the response my body gives to him.
i need that to be over.
--
Thank you, sof, for logging in today. You completely turned my day around. I can go to bed with a smile on my face.
lots of love to you.
I realize that sounds a bit disgusting, but I really miss her that much.
I feel a bit lost right now.
My Cardiffess whom I love like a sister is going to be living there for the next 7-8 years... Damn her ambitions! But, I am very proud of her.
My Londoners are in Year 2 of the London era of their lives. And I'm happy for them, extremely so.
(Och jag saknar Bulle också. ack, ronnie. vart är du?)
I need to do a two-stop-tour of the UK. and SOON.
Because without them, life seems to be increasingly more dull and more gray and I lose my perspective on things. I'm without magnets to guide my compass. I feel like I don't function properly.
I do have great friends left here, and I didn't even talk or see them as often as I should when they still were here. But it was something about them just being in the same country that was soothing. That I could spontanously call and take a coffee with sofie or watch leffe try to figure out how to make the car engine work. Or sit down with the gang and have dinner including an evening bath. Or have sleepovers with harry potter and mighty boosh with my sistah.
I've never felt like I've belonged anywhere. I have a place in the scouts, sure. But otherwise emotionally and socially I'm always drifting. Or well mostly standing still in the middle. But still drifting.
With them, I feel like a have a place. I'm a sister. I am a part of a group. I might not have been a band member or be as tightknitted, but i'm there. and accepted. and liked.
I get all warm and fuzzy thinking about them, I might just be in love with them all. Haha.
---
when i need it the most, i start losing perspective.
isn't that just perfect?
i think i'm starting to figure it out.
but i still don't understand the response my body gives to him.
i need that to be over.
--
Thank you, sof, for logging in today. You completely turned my day around. I can go to bed with a smile on my face.
lots of love to you.
application jitters
ugh, i'm sick to my stomach. i'm so scared.
how in the world am i supposed to pull this off?!
in all fairness the world is full of talentless shits who actually make an apperence on the small and big screen.
i mean, i hope i'm better than them, but how would i know that?
i only know i love the stage. that's all i know. i love acting, i love the feeling i get. but other than that? psh! i could be lied to straight up to my face. but... what's the point in lying to me?
i hate that RADA wrote :
how in the world am i supposed to pull this off?!
in all fairness the world is full of talentless shits who actually make an apperence on the small and big screen.
i mean, i hope i'm better than them, but how would i know that?
i only know i love the stage. that's all i know. i love acting, i love the feeling i get. but other than that? psh! i could be lied to straight up to my face. but... what's the point in lying to me?
i hate that RADA wrote :
"At the core of our actor training is the three year BA in Acting,
designed for those students with the talent and dedication to
pursue a career as a professional actor."
yes i have the dedication and the will, but was it absolutely necessary to write in bold lettering?
it scares me that they wrote "talent" in bold letters. how am i supposed to know if i got talent? how is talent defined? practically finished actor? not utterly boring?
aaah! i would be immensely happy if i could get anything to give me a small sliver of hope of making it...
i could just cry.
i feel very much like the tragedy mask right now
oh well, on wednesday they're supposed to release the applications and such for the most schools i've been looking at. maybe i will get in to a foundation course for a year. they're expensive, though. i will aim for a summer programme as well. i think that would give me very much, as an "aspiring actress".
i need to find a voice coach, and work on my english. i don't want to start speaking with a heavy swedish accent out of sheer anxiety now do i?
i need a job! how am i going to pay for all of this?
i should try to sleep now and worry about this another day, like wednesday.
---
i miss my londoners and my cardiffess. all my love to you lovelies! <3<3<3
xoxoxoxoxoxoxoxoxox
designed for those students with the talent and dedication to
pursue a career as a professional actor."
yes i have the dedication and the will, but was it absolutely necessary to write in bold lettering?
it scares me that they wrote "talent" in bold letters. how am i supposed to know if i got talent? how is talent defined? practically finished actor? not utterly boring?
aaah! i would be immensely happy if i could get anything to give me a small sliver of hope of making it...
i could just cry.
i feel very much like the tragedy mask right now
oh well, on wednesday they're supposed to release the applications and such for the most schools i've been looking at. maybe i will get in to a foundation course for a year. they're expensive, though. i will aim for a summer programme as well. i think that would give me very much, as an "aspiring actress".
i need to find a voice coach, and work on my english. i don't want to start speaking with a heavy swedish accent out of sheer anxiety now do i?
i need a job! how am i going to pay for all of this?
i should try to sleep now and worry about this another day, like wednesday.
---
i miss my londoners and my cardiffess. all my love to you lovelies! <3<3<3
xoxoxoxoxoxoxoxoxox
ramblings
jag önskar jag kunde säga att allt var rätt här i världen. men det är det inte.
inget kommer någonsin vara helt rätt, men det kommer aldrig vara fel heller. för allt är så som det ska vara. för annars skulle det inte vara så... eller? (ergo är allt rätt iaf... eller?)
men just nu lever jag på mitt "high" från breaking dawn. glufsa i mig 600-någonting sidor på kanske 10 timmar... inte säker, förlorade någontimme när jag var och handla och sen alla pauser man gjorde för att man var mänsklig, (urgh. damn those rotten human moments!) sen mot slutet höll man ju på att somna med näsan i boken. så det kan vara mindre. de sista 150 sidorna läste jag långsamt. jag insåg att detta är ju sista boken från bellas perspektiv om bella och edward. det blir liksom inget mer sen från henne. twilight sagan behöver dock inte vara slut. finns ju många saker att plocka upp från serien, andras berättelser att förtälja.
men iaf... breaking dawn håller mig i luften just nu. högt ovanför havet. så ingen risk för att drukna här inte... isn't it weird that i need to obsess over something to keep myself sane? or somewhat coherent.
jag ska vara borta en vecka på vässarö, så hoppas det blir najs. annars får jag börja fantisera om twilight eller sno tillbaka breaking dawn från cissi, klar eller inte. annars kanske jag börjar skrika. (beror helt på vilka jag bor med. jag har liksom redan blivit irriterad på en som jag inte ens pratat med i fem minuter i telefon. det gör mig lite orolig)
---
jag hoppas jag kan få tillbaka den lilla biten av en låt jag fick när jag tvättade häromdagen. jag kommer ta med mig gitarren så jag hoppas jag kan skapa något därborta. det är läskigt hur melodier bara kommer upp ibland numera. så har det inte varit sen jag var liten. jag hoppas bara att jag inte omedvetet snor andras melodier.
---
i will quit my ramblings now... mot vässarö. :)
inget kommer någonsin vara helt rätt, men det kommer aldrig vara fel heller. för allt är så som det ska vara. för annars skulle det inte vara så... eller? (ergo är allt rätt iaf... eller?)
men just nu lever jag på mitt "high" från breaking dawn. glufsa i mig 600-någonting sidor på kanske 10 timmar... inte säker, förlorade någontimme när jag var och handla och sen alla pauser man gjorde för att man var mänsklig, (urgh. damn those rotten human moments!) sen mot slutet höll man ju på att somna med näsan i boken. så det kan vara mindre. de sista 150 sidorna läste jag långsamt. jag insåg att detta är ju sista boken från bellas perspektiv om bella och edward. det blir liksom inget mer sen från henne. twilight sagan behöver dock inte vara slut. finns ju många saker att plocka upp från serien, andras berättelser att förtälja.
men iaf... breaking dawn håller mig i luften just nu. högt ovanför havet. så ingen risk för att drukna här inte... isn't it weird that i need to obsess over something to keep myself sane? or somewhat coherent.
jag ska vara borta en vecka på vässarö, så hoppas det blir najs. annars får jag börja fantisera om twilight eller sno tillbaka breaking dawn från cissi, klar eller inte. annars kanske jag börjar skrika. (beror helt på vilka jag bor med. jag har liksom redan blivit irriterad på en som jag inte ens pratat med i fem minuter i telefon. det gör mig lite orolig)
---
jag hoppas jag kan få tillbaka den lilla biten av en låt jag fick när jag tvättade häromdagen. jag kommer ta med mig gitarren så jag hoppas jag kan skapa något därborta. det är läskigt hur melodier bara kommer upp ibland numera. så har det inte varit sen jag var liten. jag hoppas bara att jag inte omedvetet snor andras melodier.
---
i will quit my ramblings now... mot vässarö. :)
flyter iväg.
haha ibland kan jag tycka jag är rolig:
På lush, centralen.
Jag: Ursäkta, jag undrar bara över en grej..
Lushbrud: Ja, vad undrar du över? [hon fortsätter fixa med produkterna på hyllan]
Jag: Ok, om jag skulle bada i typ.. klaraälven, [tjejen vänder sig om och tittar roat på mig] haha, kan man tvätta sig med tvålarna i vattnet?Ja, jag tänkte på hur miljövänligt det är och så... [paus; tjejen liknar ett glatt frågetecken] Jag ska på flottfärd på klaraälven, finns inte så många duschar längs vägen vad jag vet.
hon tyckte det var roligt, jag tyckte det var underhållande, alla vinner.
sen ibland vet jag inte hur pappa tänker:
Mobilsamtal på tunnelbanan.
Pappa: Är mobilen laddad nudå så man kan få tag på dig under veckan?
Jag: Ja, men jag tänkte ladda den under natten. Men jag vet inte hur länge det kommer hålla.
Pappa: Ja, men du kan ju få låna min laddare!
Jag: Pappa, det finns inte så mänga nätuttag längs klaraälven sist jag kolla. Vore roligt om dom gjorde det [mental picture: grenkontakter som flyter i vattnet], men nej.
---
fick lite "wohw!" känsla av att se kommentaren för inlägget innan. troligen som måste väl hon ha visat honom, och eftersom det är ju om honom, eller till mestadels faktiskt om själva idén. jag har för många ggr fått ångra bittert vad oskyldiga ord och handlingar kan göra för skada på vänskaper. därför jag inte gillar lekar. och till viss del om attityden. är trött på att få antaganden kastandes mot mig.
summa av kardemumma: jag tvivlar inte på att du är en god person. jag sa aldrig att jag inte gillar dig, bara sättet du talade på. och bara just om planen. inget annat. det inlägget innan grundades på personliga inte så angenämna upplevelser.
---
så nu mina vänner IR. ska jag till värmland och chilla ner för älven på en flotte. ska drömma, filosofera och se om något slår mig (mest troligen en patrullscout). hoppas jag hittar styrkan att vara utan dator (utan twilight, utan nyheter) i sex dagar.
och att jag klarra av den korta väntan.
Breaking dawn, 2 aug!
xoxo
På lush, centralen.
Jag: Ursäkta, jag undrar bara över en grej..
Lushbrud: Ja, vad undrar du över? [hon fortsätter fixa med produkterna på hyllan]
Jag: Ok, om jag skulle bada i typ.. klaraälven, [tjejen vänder sig om och tittar roat på mig] haha, kan man tvätta sig med tvålarna i vattnet?Ja, jag tänkte på hur miljövänligt det är och så... [paus; tjejen liknar ett glatt frågetecken] Jag ska på flottfärd på klaraälven, finns inte så många duschar längs vägen vad jag vet.
hon tyckte det var roligt, jag tyckte det var underhållande, alla vinner.
sen ibland vet jag inte hur pappa tänker:
Mobilsamtal på tunnelbanan.
Pappa: Är mobilen laddad nudå så man kan få tag på dig under veckan?
Jag: Ja, men jag tänkte ladda den under natten. Men jag vet inte hur länge det kommer hålla.
Pappa: Ja, men du kan ju få låna min laddare!
Jag: Pappa, det finns inte så mänga nätuttag längs klaraälven sist jag kolla. Vore roligt om dom gjorde det [mental picture: grenkontakter som flyter i vattnet], men nej.
---
fick lite "wohw!" känsla av att se kommentaren för inlägget innan. troligen som måste väl hon ha visat honom, och eftersom det är ju om honom, eller till mestadels faktiskt om själva idén. jag har för många ggr fått ångra bittert vad oskyldiga ord och handlingar kan göra för skada på vänskaper. därför jag inte gillar lekar. och till viss del om attityden. är trött på att få antaganden kastandes mot mig.
summa av kardemumma: jag tvivlar inte på att du är en god person. jag sa aldrig att jag inte gillar dig, bara sättet du talade på. och bara just om planen. inget annat. det inlägget innan grundades på personliga inte så angenämna upplevelser.
---
så nu mina vänner IR. ska jag till värmland och chilla ner för älven på en flotte. ska drömma, filosofera och se om något slår mig (mest troligen en patrullscout). hoppas jag hittar styrkan att vara utan dator (utan twilight, utan nyheter) i sex dagar.
och att jag klarra av den korta väntan.
Breaking dawn, 2 aug!
xoxo
notes on a game
jag vet att det är otroligt löjligt att skriva det här men jag måste.
jag vet inte om jag gillar sättet han talar på. jag må vara nyfiken men jag bryr mig om mina vänner för mycket för att vilja leka med dom. speciellt med någon jag inte känner. leka på ett kärleksfullt vis kanske. men aldrig med sinnet, inte så att dom faller. men det är väl inte mitt beslut.
och jag känner inte folk tillräckligt väl för att veta vad som händer men shocken från dom som känner dom sa nog för att jag sjäv skulle bli fundersam. varför så... hårda ord?
sen undrar jag om ögonen verkligen är öppna? hur mycket som verkligen tas in? hur stor är självsäkerheten, och gör den att ägaren omedvetet inte ser den äkta sanningen?
jag vet inte jag vet inte. men det här är bara min åsikt. jag är ju långtifrån insatt. men dett aär mina känslor nu.
jag vet inte om jag gillar sättet han talar på. jag må vara nyfiken men jag bryr mig om mina vänner för mycket för att vilja leka med dom. speciellt med någon jag inte känner. leka på ett kärleksfullt vis kanske. men aldrig med sinnet, inte så att dom faller. men det är väl inte mitt beslut.
och jag känner inte folk tillräckligt väl för att veta vad som händer men shocken från dom som känner dom sa nog för att jag sjäv skulle bli fundersam. varför så... hårda ord?
sen undrar jag om ögonen verkligen är öppna? hur mycket som verkligen tas in? hur stor är självsäkerheten, och gör den att ägaren omedvetet inte ser den äkta sanningen?
jag vet inte jag vet inte. men det här är bara min åsikt. jag är ju långtifrån insatt. men dett aär mina känslor nu.
"the return of the ipod"
min pappa är så fin.
han berättar alltid saker som får mig att må bättre. hur jag måste brås på farfar och mamma, hur den kärlek pappa hade med mamma i 7-8 år räcker för 7000 år och hur han hoppas jag också får uppleva det. det gör jag också, det gör jag också.
jag berättade för pappa hur gärna jag ville åka härifrån också. att nästa år ska jag banne mig till england. och hur jag inte kan tänka mig att jobba med något annat än skådespeleri. jag var ärlig och berättade att jag inte ville tillbaka till skolan, att jag inte orkar vänta (här började han avbryta och säga hur viktigt det är med betygen) men sen bad jag om att få prata klart och berättade att jag vet inte vad jag ska göra om jag inte jobbar med skådespeleri, vägen dit är inte så viktig. inte om jag inte uppnår målet. om jag gör det kommer vägen dit ha varit viktig, resan dit. och resan som fortsätter.
tror han äntligen förstod.
men självklart ska jag tillbaka till skolan. lärdomar är viktigt. jag vill lära, jag gillar att lära. men jag önskar jag kunde kombinera det med att börja med mitt liv.
han berättar alltid saker som får mig att må bättre. hur jag måste brås på farfar och mamma, hur den kärlek pappa hade med mamma i 7-8 år räcker för 7000 år och hur han hoppas jag också får uppleva det. det gör jag också, det gör jag också.
jag berättade för pappa hur gärna jag ville åka härifrån också. att nästa år ska jag banne mig till england. och hur jag inte kan tänka mig att jobba med något annat än skådespeleri. jag var ärlig och berättade att jag inte ville tillbaka till skolan, att jag inte orkar vänta (här började han avbryta och säga hur viktigt det är med betygen) men sen bad jag om att få prata klart och berättade att jag vet inte vad jag ska göra om jag inte jobbar med skådespeleri, vägen dit är inte så viktig. inte om jag inte uppnår målet. om jag gör det kommer vägen dit ha varit viktig, resan dit. och resan som fortsätter.
tror han äntligen förstod.
men självklart ska jag tillbaka till skolan. lärdomar är viktigt. jag vill lära, jag gillar att lära. men jag önskar jag kunde kombinera det med att börja med mitt liv.
det närmar sig början igen.
1 kupong för denna åktur
jag har den hemska känslan igen när tiden känns som den rusar förbi mig och huvudet trycks ihop och alla ALLA ljud förstärks 100 ggr. man mår illa och det är inget man kan göra för att förhindra det...
jag brukade få sånt ofta när jag var liten och sjuk. det kändes som allt gick jättefort men jag tänkte långsamt. men att mina rörelser var jättesnabba. fick för mig att lakanen och täckena skulle kväva mig.
nu känns det som ett skrik finns inuti mig men jag är alldeles lugn. jag skriver aggressivt men sinnet är lugnt trots skriket som lindar sig runt mitt huvud och min kropp. det känns som jag borde skaka.... jag vill skaka... bara för att den här känslan är så frustrerande och går inte bort. jag hör massa plan åka förbi... verkar alltid vara så när jag har den känslan....
...vänta... det känns som det lättade lite... jag har ett lätt tryck över bröstet men kroppen är lugn.... huvudet känns fortfarande inlindat och ihoptryckt. kanske för att jag blev upprörd över slutet på torchwood säsong 2. kanske för min fullt utblommade obsession with twilight.
och nu.. nu, är jag inte ens säker på hur det känns att vara nöjd, eller lycklig. jag känner mig så ensam nu. känner mig inte nära någon alls. vem har jag? vem har jag? har jag ens mig själv?
i wished i had healing hands, i wished i was jesus. because in many ways i feel broken. unwhole. a piece of a puzzle that doesn't fit in anywhere else... that piece of a puzzle that is the only one left in the box beause the other ones where lost so long ago, either vacuumed or eaten by the cat.
jag älskar mina vänner. men jag känner mig inte hel. den här känslan har jag haft länge. den kommer som ett slag i magen då och då. men för det mesta kan jag vara glad åt det jag har. varför spilla tid på att ömka sig hela tiden? därför jag försöker se till att göra saker som får mig att le gör mig lite lycka. det är därför jag tänker åka till usa i vinter för twilight. för det gör mig lycklig. som bella obsessar edward, obsessar jag över hela grejen.
men den tiden jag spenderar på att ömka mig känns skönt, vet jag att jag känner något iaf. jag försöker iaf resonera med mig själv.
apati är något jag upplevt och gärna inte vill uppleva igen. disconnected, det är hemskt. allt kändes så falskt, livet var inte verkligt för mig.
just nu får min vickande stortå mig att le. att jag k ä n n e r det.
och solen är här. varför klagar jag? jag är fan emotionellt schizofren. fucking rollercoaster ride.
jag brukade få sånt ofta när jag var liten och sjuk. det kändes som allt gick jättefort men jag tänkte långsamt. men att mina rörelser var jättesnabba. fick för mig att lakanen och täckena skulle kväva mig.
nu känns det som ett skrik finns inuti mig men jag är alldeles lugn. jag skriver aggressivt men sinnet är lugnt trots skriket som lindar sig runt mitt huvud och min kropp. det känns som jag borde skaka.... jag vill skaka... bara för att den här känslan är så frustrerande och går inte bort. jag hör massa plan åka förbi... verkar alltid vara så när jag har den känslan....
...vänta... det känns som det lättade lite... jag har ett lätt tryck över bröstet men kroppen är lugn.... huvudet känns fortfarande inlindat och ihoptryckt. kanske för att jag blev upprörd över slutet på torchwood säsong 2. kanske för min fullt utblommade obsession with twilight.
och nu.. nu, är jag inte ens säker på hur det känns att vara nöjd, eller lycklig. jag känner mig så ensam nu. känner mig inte nära någon alls. vem har jag? vem har jag? har jag ens mig själv?
i wished i had healing hands, i wished i was jesus. because in many ways i feel broken. unwhole. a piece of a puzzle that doesn't fit in anywhere else... that piece of a puzzle that is the only one left in the box beause the other ones where lost so long ago, either vacuumed or eaten by the cat.
jag älskar mina vänner. men jag känner mig inte hel. den här känslan har jag haft länge. den kommer som ett slag i magen då och då. men för det mesta kan jag vara glad åt det jag har. varför spilla tid på att ömka sig hela tiden? därför jag försöker se till att göra saker som får mig att le gör mig lite lycka. det är därför jag tänker åka till usa i vinter för twilight. för det gör mig lycklig. som bella obsessar edward, obsessar jag över hela grejen.
men den tiden jag spenderar på att ömka mig känns skönt, vet jag att jag känner något iaf. jag försöker iaf resonera med mig själv.
apati är något jag upplevt och gärna inte vill uppleva igen. disconnected, det är hemskt. allt kändes så falskt, livet var inte verkligt för mig.
just nu får min vickande stortå mig att le. att jag k ä n n e r det.
och solen är här. varför klagar jag? jag är fan emotionellt schizofren. fucking rollercoaster ride.
i stort sett menlös.
good thing i'm so creepishly fangirlish.
the myspace is now private and closed to the public, and i made sure only to tell close friends and not to tell the world whose myspace it was (of course a better part of the world already knew) but i tried to respect the privacy and only referred to the music under the given name to others.
but oh well. atleast i could download three out of four songs- :)
there will probably be a record in the future... hopefully.
---
hm musikskapandet har stått still på större delen. har skämts för min röst större delen av veckan. men har fått några slingor ur mig. får se om jag kan skapa något när man har mer tid. och om jag har mer att ge i den vägen.
det var så länge sen jag skrev något seriöst att det känns så trögt att få något ur fingertopparna.
ord är ljud. in more ways than one.
åh jag önskar jag hade hälften av den mannens talang. önskar man var han ibland. minus de arga mailen han fått... förtjänar han inte.
nästan så man vill skriva en protestsång mot flamers. haha.
----
tacka gudarna för firefox. datorn la precis av mitt i jag skrev... sepe dator... *dator morrar* eh...ah no! OF COURSE I meant it in the most loving way possible. *smiles brightly and pets the computer* friends`?... *que crickets* .....right.
ska pilla lite med photoshop cs3, kanske. woho! om inte jag somnar...
...eller datorn hinner före.
the myspace is now private and closed to the public, and i made sure only to tell close friends and not to tell the world whose myspace it was (of course a better part of the world already knew) but i tried to respect the privacy and only referred to the music under the given name to others.
but oh well. atleast i could download three out of four songs- :)
there will probably be a record in the future... hopefully.
---
hm musikskapandet har stått still på större delen. har skämts för min röst större delen av veckan. men har fått några slingor ur mig. får se om jag kan skapa något när man har mer tid. och om jag har mer att ge i den vägen.
det var så länge sen jag skrev något seriöst att det känns så trögt att få något ur fingertopparna.
ord är ljud. in more ways than one.
åh jag önskar jag hade hälften av den mannens talang. önskar man var han ibland. minus de arga mailen han fått... förtjänar han inte.
nästan så man vill skriva en protestsång mot flamers. haha.
----
tacka gudarna för firefox. datorn la precis av mitt i jag skrev... sepe dator... *dator morrar* eh...ah no! OF COURSE I meant it in the most loving way possible. *smiles brightly and pets the computer* friends`?... *que crickets* .....right.
ska pilla lite med photoshop cs3, kanske. woho! om inte jag somnar...
...eller datorn hinner före.
musik översvallar mitt inre
ända sedan igår vid lunchtid har det kliat i fingrarna efter att försöka mig på att spela gitarr och skriva en låt. råkade nämligen hitta VÄLDIGT bra musik som gjorde mig så inspirerad att det inte ens var kul att stänga av ipoden.
och varför kan ingen ta mig seriöst när jag menar det jag säger?
och vad är det för fel på att känna?
"en låt är bäst när något känns"
men jag är inte Lö a.k.a Pretty Sweet HomeMade Lemonade. jag är inte musikklassen, jag är ingen poet.
jag har lyckats på chans slå huvudet på spiken på vissa sanningar ibland. men det gör ingen låt.... eller gör det? hm.. det var en tanke.
men cicci sa så uppmuntrande: Go for it!
---
det är så grymt konstigt när jag börjar överanalysera det en kompis skriver. för det är ju tydligt vad det mesta är baserat på, jag är ju inte dum. men vaddå, håller man tyst ifall personen inte visar att den är upprörd även om texten säger att den blivit sårad? eller ska man bara kommentera det som var så jäkla bra att det bara andades liv i den som läser? eller så kommenterar man helheten: djup som en brunn, och vacker är texten. och stundvis kryptisk.
---
some people were born to roam...
och varför kan ingen ta mig seriöst när jag menar det jag säger?
och vad är det för fel på att känna?
"en låt är bäst när något känns"
men jag är inte Lö a.k.a Pretty Sweet HomeMade Lemonade. jag är inte musikklassen, jag är ingen poet.
jag har lyckats på chans slå huvudet på spiken på vissa sanningar ibland. men det gör ingen låt.... eller gör det? hm.. det var en tanke.
men cicci sa så uppmuntrande: Go for it!
---
det är så grymt konstigt när jag börjar överanalysera det en kompis skriver. för det är ju tydligt vad det mesta är baserat på, jag är ju inte dum. men vaddå, håller man tyst ifall personen inte visar att den är upprörd även om texten säger att den blivit sårad? eller ska man bara kommentera det som var så jäkla bra att det bara andades liv i den som läser? eller så kommenterar man helheten: djup som en brunn, och vacker är texten. och stundvis kryptisk.
---
some people were born to roam...
mm..
åh vad jag är glad att jag inte lagt upp ett inlägg där jag går på i oändligheter om hur mycket jag gillar "scruffy looking men" eller ja... unga män. mest rob pattinson. :D
detta var bilden som inspirerade det inlägget:
detta var bilden som inspirerade det inlägget:
två talangfulla aktörer, camilla belle och underbara rob.
åh, jag måste hindra mig själv från att inte falla i fällan och börja svamla om hur snygg jag tycker han är. urgh.. skaffa dig ett liv hanna! men det är så svårt för hade jag mött den killen på bilden ute på stan(oavsett om det var rob eller inte) skulle jag ha stirrat tills jag slets bort därifrån.
btw, den där bilden gör inte camilla belle rättvis... otroligt vacker.
---
on another note: regnet faller på rutan och ger vacker bakgrundsmusik till mitt annars händelselösa liv.
och mina drömmar består av twilight och twilight fanfics. Jag fortsätter seriöst på berättelserna jag läser, i drömmen. ganska givande faktiskt, om jag förlorar mig i dem världarna jag får privilegiet och nöjet att besöka kan jag få uppleva lite äventyr åtminstone på natten. jag bryr mig inte om att det inte är på riktigt. en bok är inte på riktigt, men jag njuter ändå. en film är inte på riktigt, men jag kan tycka det är mer givande än att sitta i en skolbänk ute i verkligheten. musik är inte klippdykning på en grekiskö men det är fortfarande... mer än ord kan yttra och vad jag kan visa.
det är så mycket jag önskar för mitt liv just nu... men jag vet inte hur jag ska hinna. eller hur jag ska uppnå det.
"...men vi vill något mer, vi önskar något annat. Packa väskan, vi rymmer."
xoxo
btw, den där bilden gör inte camilla belle rättvis... otroligt vacker.
---
on another note: regnet faller på rutan och ger vacker bakgrundsmusik till mitt annars händelselösa liv.
och mina drömmar består av twilight och twilight fanfics. Jag fortsätter seriöst på berättelserna jag läser, i drömmen. ganska givande faktiskt, om jag förlorar mig i dem världarna jag får privilegiet och nöjet att besöka kan jag få uppleva lite äventyr åtminstone på natten. jag bryr mig inte om att det inte är på riktigt. en bok är inte på riktigt, men jag njuter ändå. en film är inte på riktigt, men jag kan tycka det är mer givande än att sitta i en skolbänk ute i verkligheten. musik är inte klippdykning på en grekiskö men det är fortfarande... mer än ord kan yttra och vad jag kan visa.
det är så mycket jag önskar för mitt liv just nu... men jag vet inte hur jag ska hinna. eller hur jag ska uppnå det.
"...men vi vill något mer, vi önskar något annat. Packa väskan, vi rymmer."
- Kungers "Vi rymmer"
xoxo
"edward cullen has ruined every man on the planet for me"
Så jag har spenderat dem senaste 20 minuterna åt att titta på olika klipp på nyzeeländska(?) rugbyspelare göra sin Haka. Weirdly hot. See for yourself:
http://www.youtube.com/watch?v=lD6Cmqt3Jto&NR=1
De må se otroligt löjliga ut, men haha... Jämför svenska landslaget som knappt sjunger nationalsången till de här. De blir genast mycket coolare, iaf i min bok.... Hell, in my book they come quite near the top on my hotlist.
mitt försök till att göra ett skämt och en snygg övergång. haha.
Nåja, jag har legat sjuk de senaste dagarna. Febern är äntligen borta, men det har varit jävligt irriterande att vara instängd här hemma. Och man känner sig inte så jäkla fräsch när man torkat bort några deciliter snor med en hel köksrulle. japp, på en hel dag gick en köksrulle åt.
Jag har haft massa sjuka drömmar, och en dröm där Samuel hela tiden dyker upp i skolans korridorer med aslångt tjockt hår som hela tiden faller över ansiktet så han ser ut som en blond version av flickan i The Ring. vad det har för betydelse har jag ingen aning om... Tror jämt att han är en brud tills han lyckas dela ridån av hår och jag ser hans ansikte.
jag har haft någon dröm om att vara på tomas landställe också med tomas cissi och cicci. jag hade lyckats dra dit någon snubbe också som jag låg och myste med i sängen. haha.
Har varit många mysdrömmar också faktiskt. och några jag kämpat för att somna om till för att göra sjukdomen lite uthärdlig. men kan inte minnas några detaljer längre, det enda jag minns är att vakna upp av för lite syre och inse att jag inte kan andas genom näsan. obehagligt!
---
hm har ett utkast här som jag inte orkat skriva om... ämnet var iaf att bli raggad på nattbussen.
De senaste två ggr (och enda?) har jag börjat ljuga... helt skamlöst. Jag orkar inte vara helt ärlig mot främlingar plus att man slipper pressen av att vara artig och tacka nej.
första gången sa jag att jag var 19 och hade en pojkvän/sambo sen 5-6 månader? (i think) sen fick jag reda på att han hade flickvän, så jag hade inte ens behövt ljuga. men när en snubbe helt plötsligt byter plats för att sitta brevid dig, vad ska man tro?
andra gången var nu här i torsdags natt/fredag morgon kanske... hahaha, han var så gullig. Det var massa lediga platser men han sätter sig brevid mig. Han är helt tyst och säger ingenting, medan jag lyssnar på musik och spelar spel på mobilen. Helt plötsligt efter mer än halva vägen, då jag gett upp om spelet, stöter han till mig med armbågen och visar mig sin mobil. På skärmen står det: "Du är fin :)". Hahahahaha! Ok, den här snubben såg rätt ok ut, men inte min typ. gav honom riktigt aldrig en chans men äh. Att han såg ut som en som hänger med hässelbykrigarna... "put me off" i brist på bättre uttryck. Så jag var ärlig fram till han frågade om jag var singel, då sa jag att jag var upptagen. Haha, sen tre månader. och vad är det med "invandrare" och måste veta nationalitet på varenda människa? "vart kommer du ifrån? vart kommer din pojkvän ifrån?" när jag sa att "han" var svensk sa han bara "ah". stört.
Nej men det var roligt. Hahaha, han sa några gånger att det var synd att jag var upptagen och luta sig lite närmare mot mig. Herregud. Höll på att skratta ihjäl mig.
Men jag pallar inte att bli raggad på nattbussen. Jag vill bara hem och sova. det känns så desperat också, "shit, jag fick ingen ikväll. men fan där är någon av kvinnligt kön. Jag testar." eller? känns skönt att kunna gömma sig bakom en påhittad pojkvän. kanske borde fråga någon om dom kan ställa upp som min påhittade pojkvän och ha någon bild i mobilen. fan vad skönt. haha :D
Nej fy hanna. Borde vara ärlig och bara säga nej tack. Det är det hederliga och rätta. Men äh, budskapet kommer så mycket fortare fram ibland om man säger att man är upptagen.
I feel very conflicted... I daydream about an arm wrapped around me and yet I lie to keep myself from being bothered with flirting. Hm. Just in my nature I guess, hahaha.
eller så väntar jag tills jag stöter på någon jag faktiskt blir intresserad av.... eller så har Edward förstört alla män på den här planeten för mig. haha!
---
Ok veckans låt har blivit "Strange & Beautiful" med Aqualung. Den är kärlek. varvar den med Sous le ciel de Paris med Edith Piaf och Bad Boy med Cascada. haha. jäkla blandning. Cascada är catchy, låter irriterande likt 90-tal men så rolig.
men aqualung, åh så vackert. Jag håller på och lär mig den på gitarr. hade jag kunnat franska hade jag hållt på med piaf och alizée("moi....lolita").
---
jag önskar jag kunde existera i twilight världen och med the cullens. eller någon annan mysig fantasi värld.
huff, kanske därför jag vill bli skådespelare? :D
---
ok jag har iaf fått strikta order från fadern att vara hemma imorgon också. sen gå på fredag. likabra att lyda.
ska sova nu. hoppfullt drömma om något fint.
vill fortfarande rymma på järnvägsspår
xoxo
http://www.youtube.com/watch?v=lD6Cmqt3Jto&NR=1
De må se otroligt löjliga ut, men haha... Jämför svenska landslaget som knappt sjunger nationalsången till de här. De blir genast mycket coolare, iaf i min bok.... Hell, in my book they come quite near the top on my hotlist.
mitt försök till att göra ett skämt och en snygg övergång. haha.
Nåja, jag har legat sjuk de senaste dagarna. Febern är äntligen borta, men det har varit jävligt irriterande att vara instängd här hemma. Och man känner sig inte så jäkla fräsch när man torkat bort några deciliter snor med en hel köksrulle. japp, på en hel dag gick en köksrulle åt.
Jag har haft massa sjuka drömmar, och en dröm där Samuel hela tiden dyker upp i skolans korridorer med aslångt tjockt hår som hela tiden faller över ansiktet så han ser ut som en blond version av flickan i The Ring. vad det har för betydelse har jag ingen aning om... Tror jämt att han är en brud tills han lyckas dela ridån av hår och jag ser hans ansikte.
jag har haft någon dröm om att vara på tomas landställe också med tomas cissi och cicci. jag hade lyckats dra dit någon snubbe också som jag låg och myste med i sängen. haha.
Har varit många mysdrömmar också faktiskt. och några jag kämpat för att somna om till för att göra sjukdomen lite uthärdlig. men kan inte minnas några detaljer längre, det enda jag minns är att vakna upp av för lite syre och inse att jag inte kan andas genom näsan. obehagligt!
---
hm har ett utkast här som jag inte orkat skriva om... ämnet var iaf att bli raggad på nattbussen.
De senaste två ggr (och enda?) har jag börjat ljuga... helt skamlöst. Jag orkar inte vara helt ärlig mot främlingar plus att man slipper pressen av att vara artig och tacka nej.
första gången sa jag att jag var 19 och hade en pojkvän/sambo sen 5-6 månader? (i think) sen fick jag reda på att han hade flickvän, så jag hade inte ens behövt ljuga. men när en snubbe helt plötsligt byter plats för att sitta brevid dig, vad ska man tro?
andra gången var nu här i torsdags natt/fredag morgon kanske... hahaha, han var så gullig. Det var massa lediga platser men han sätter sig brevid mig. Han är helt tyst och säger ingenting, medan jag lyssnar på musik och spelar spel på mobilen. Helt plötsligt efter mer än halva vägen, då jag gett upp om spelet, stöter han till mig med armbågen och visar mig sin mobil. På skärmen står det: "Du är fin :)". Hahahahaha! Ok, den här snubben såg rätt ok ut, men inte min typ. gav honom riktigt aldrig en chans men äh. Att han såg ut som en som hänger med hässelbykrigarna... "put me off" i brist på bättre uttryck. Så jag var ärlig fram till han frågade om jag var singel, då sa jag att jag var upptagen. Haha, sen tre månader. och vad är det med "invandrare" och måste veta nationalitet på varenda människa? "vart kommer du ifrån? vart kommer din pojkvän ifrån?" när jag sa att "han" var svensk sa han bara "ah". stört.
Nej men det var roligt. Hahaha, han sa några gånger att det var synd att jag var upptagen och luta sig lite närmare mot mig. Herregud. Höll på att skratta ihjäl mig.
Men jag pallar inte att bli raggad på nattbussen. Jag vill bara hem och sova. det känns så desperat också, "shit, jag fick ingen ikväll. men fan där är någon av kvinnligt kön. Jag testar." eller? känns skönt att kunna gömma sig bakom en påhittad pojkvän. kanske borde fråga någon om dom kan ställa upp som min påhittade pojkvän och ha någon bild i mobilen. fan vad skönt. haha :D
Nej fy hanna. Borde vara ärlig och bara säga nej tack. Det är det hederliga och rätta. Men äh, budskapet kommer så mycket fortare fram ibland om man säger att man är upptagen.
I feel very conflicted... I daydream about an arm wrapped around me and yet I lie to keep myself from being bothered with flirting. Hm. Just in my nature I guess, hahaha.
eller så väntar jag tills jag stöter på någon jag faktiskt blir intresserad av.... eller så har Edward förstört alla män på den här planeten för mig. haha!
---
Ok veckans låt har blivit "Strange & Beautiful" med Aqualung. Den är kärlek. varvar den med Sous le ciel de Paris med Edith Piaf och Bad Boy med Cascada. haha. jäkla blandning. Cascada är catchy, låter irriterande likt 90-tal men så rolig.
men aqualung, åh så vackert. Jag håller på och lär mig den på gitarr. hade jag kunnat franska hade jag hållt på med piaf och alizée("moi....lolita").
---
jag önskar jag kunde existera i twilight världen och med the cullens. eller någon annan mysig fantasi värld.
huff, kanske därför jag vill bli skådespelare? :D
---
ok jag har iaf fått strikta order från fadern att vara hemma imorgon också. sen gå på fredag. likabra att lyda.
ska sova nu. hoppfullt drömma om något fint.
vill fortfarande rymma på järnvägsspår
xoxo
rrr
jag vill rymma till typ london eller usa och pröva lyckan... jag orkar inte vänta längre. även om jag troligen behöver det. men det skulle vara så skönt om jag bara kunde koncentrera mig på en sak istället för att gå i skolan...
det läskigaste skulle vara om jag lyckades.
haha jag gillar att till och med när jag dagdrömmer om att lyckas, så tar det en jävla tid innan något händer. jag har en vision av x antal lådor med nudlar, samtal från pappa som vill för väl, jag utmattad av att inte äga en bil/cykel eller pengar till färdmedel och vara nära på att pantsätta gitarren innan jag äntligen får något litet jobb någonstans..
---
efter vår redovisning i måndags kom en etta fram till mig som jag känt privat och sa "du var ju typ bäst" och jag märkte hur jag genast sköt bort det och tog inte åt mig. jag blev glad.... men tog inte åt mig. borde iofs bli jättestolt. hon känner ju kajsa som jag jämt blir galet imponerad av. lilla söderälsklingen. något positivt från en som sett henne borde man ta till sig.
jag har inte nämnt det här för någon för jag vill inte vara stuck up och jobbig. vem säger sånt liksom? men jag känner att jag ta reda på hur det fick mig att reagera. och jag är sämst på att tänka. skriver jag hinner jag ju tänka igenom vad som går igenom tankarna och jag hinner smälta allt.
men hur fan reagerar man på sådant när man inte ens tycker man är bra?
jag önskar lärarna skulle sluta vara pedagogiska och bara helt ärligt säga "jag tror du borde satsa på något annat." fast det skulle iofs krossa mitt hjärta. dålig idé... kanske bara säga om det inte funkar...? äh fan de tycker väl alla vi är bra på vårat sätt. men jag vill väl veta om jag är intressant och se på? eller alltså om jag bara tar upp plats och tid för publiken och pjäsen eller om jag ger något trovärdigt till karaktären... ja sist så var det en roll och en pjäs jag inte ville göra. klart jag tappade lusten... men jobbigt att det syntes...
"Tänk på att uppleva så räcker det hela trean..." OUFF! aj.
---
ska dagdrömma lite om rob pat nu. :) jag är så inte över celebrity crushes...
trodde jag var det, att jag bara var på "åh vad söt" eller "rawr!" eller "ouff! vad snygg han är". men nä. insläntrades kommer rob tillbaka från harry potter tiden då man tyckte han var rätt good looking. men för mycket cedric för mig... nu som heta underbara glorious edward. dazzle me rob. hahah. och först var det bara alternativ 3 ovan. sen när man såg alla intervjuer och fick glimpsar av honom privat så blev man ju helt betagen. musiker och typ världens roligaste mest random person. älskar att han har sån självdistans.
humor, självdistans, MUSIKER, talangfull skådespelare, bra smak, släng in lite fint utseende och jag är DIN.
nej men skämtosido.. haha jag känner mig helt enkelt bara dragen till honom.. jäkla magnet.
skulle älska att få prata med honom. fan för att bo i sverige.
det läskigaste skulle vara om jag lyckades.
haha jag gillar att till och med när jag dagdrömmer om att lyckas, så tar det en jävla tid innan något händer. jag har en vision av x antal lådor med nudlar, samtal från pappa som vill för väl, jag utmattad av att inte äga en bil/cykel eller pengar till färdmedel och vara nära på att pantsätta gitarren innan jag äntligen får något litet jobb någonstans..
---
efter vår redovisning i måndags kom en etta fram till mig som jag känt privat och sa "du var ju typ bäst" och jag märkte hur jag genast sköt bort det och tog inte åt mig. jag blev glad.... men tog inte åt mig. borde iofs bli jättestolt. hon känner ju kajsa som jag jämt blir galet imponerad av. lilla söderälsklingen. något positivt från en som sett henne borde man ta till sig.
jag har inte nämnt det här för någon för jag vill inte vara stuck up och jobbig. vem säger sånt liksom? men jag känner att jag ta reda på hur det fick mig att reagera. och jag är sämst på att tänka. skriver jag hinner jag ju tänka igenom vad som går igenom tankarna och jag hinner smälta allt.
men hur fan reagerar man på sådant när man inte ens tycker man är bra?
jag önskar lärarna skulle sluta vara pedagogiska och bara helt ärligt säga "jag tror du borde satsa på något annat." fast det skulle iofs krossa mitt hjärta. dålig idé... kanske bara säga om det inte funkar...? äh fan de tycker väl alla vi är bra på vårat sätt. men jag vill väl veta om jag är intressant och se på? eller alltså om jag bara tar upp plats och tid för publiken och pjäsen eller om jag ger något trovärdigt till karaktären... ja sist så var det en roll och en pjäs jag inte ville göra. klart jag tappade lusten... men jobbigt att det syntes...
"Tänk på att uppleva så räcker det hela trean..." OUFF! aj.
---
ska dagdrömma lite om rob pat nu. :) jag är så inte över celebrity crushes...
trodde jag var det, att jag bara var på "åh vad söt" eller "rawr!" eller "ouff! vad snygg han är". men nä. insläntrades kommer rob tillbaka från harry potter tiden då man tyckte han var rätt good looking. men för mycket cedric för mig... nu som heta underbara glorious edward. dazzle me rob. hahah. och först var det bara alternativ 3 ovan. sen när man såg alla intervjuer och fick glimpsar av honom privat så blev man ju helt betagen. musiker och typ världens roligaste mest random person. älskar att han har sån självdistans.
humor, självdistans, MUSIKER, talangfull skådespelare, bra smak, släng in lite fint utseende och jag är DIN.
nej men skämtosido.. haha jag känner mig helt enkelt bara dragen till honom.. jäkla magnet.
skulle älska att få prata med honom. fan för att bo i sverige.
