musik översvallar mitt inre

ända sedan igår vid lunchtid har det kliat i fingrarna efter att försöka mig på att spela gitarr och skriva en låt. råkade nämligen hitta VÄLDIGT bra musik som gjorde mig så inspirerad att det inte ens var kul att stänga av ipoden.

och varför kan ingen ta mig seriöst när jag menar det jag säger?
och vad är det för fel på att känna?


"en låt är bäst när något känns"


men jag är inte Lö a.k.a Pretty Sweet HomeMade Lemonade. jag är inte musikklassen, jag är ingen poet.

jag har lyckats på chans slå huvudet på spiken på vissa sanningar ibland. men det gör ingen låt.... eller gör det? hm.. det var en tanke.

men cicci sa så uppmuntrande: Go for it!
---


det är så grymt konstigt när jag börjar överanalysera det en kompis skriver. för det är ju tydligt vad det mesta är baserat på, jag är ju inte dum. men vaddå, håller man tyst ifall personen inte visar att den är upprörd även om texten säger att den blivit sårad? eller ska man bara kommentera det som var så jäkla bra att det bara andades liv i den som läser? eller så kommenterar man helheten: djup som en brunn, och vacker är texten. och stundvis kryptisk.

---
some people were born to roam...

mm..

åh vad jag är glad att jag inte lagt upp ett inlägg där jag går på i oändligheter om hur mycket jag gillar "scruffy looking men" eller ja... unga män. mest rob pattinson. :D

detta var bilden som inspirerade det inlägget:


två talangfulla aktörer, camilla belle och underbara rob.

åh, jag måste hindra mig själv från att inte falla i fällan och börja svamla om hur snygg jag tycker han är. urgh.. skaffa dig ett liv hanna! men det är så svårt för hade jag mött den killen på bilden ute på stan(oavsett om det var rob eller inte) skulle jag ha stirrat tills jag slets bort därifrån.

btw, den där bilden gör inte camilla belle rättvis... otroligt vacker.

---

on another note: regnet faller på rutan och ger vacker bakgrundsmusik till mitt annars händelselösa liv.

och mina drömmar består av twilight och twilight fanfics. Jag fortsätter seriöst på berättelserna jag läser, i drömmen. ganska givande faktiskt, om jag förlorar mig i dem världarna jag får privilegiet och nöjet att besöka kan jag få uppleva lite äventyr åtminstone på natten. jag bryr mig inte om att det inte är på riktigt. en bok är inte på riktigt, men jag njuter ändå. en film är inte på riktigt, men jag kan tycka det är mer givande än att sitta i en skolbänk ute i verkligheten. musik är inte klippdykning på en grekiskö men det är fortfarande... mer än ord kan yttra och vad jag kan visa.

det är så mycket jag önskar för mitt liv just nu... men jag vet inte hur jag ska hinna. eller hur jag ska uppnå det.


"...men vi vill något mer, vi önskar något annat. Packa väskan, vi rymmer."
- Kungers "Vi rymmer"

xoxo

"edward cullen has ruined every man on the planet for me"

Så jag har spenderat dem senaste 20 minuterna åt att titta på olika klipp på nyzeeländska(?) rugbyspelare göra sin Haka. Weirdly hot. See for yourself:

http://www.youtube.com/watch?v=lD6Cmqt3Jto&NR=1


De må se otroligt löjliga ut, men haha... Jämför svenska landslaget som knappt sjunger nationalsången till de här. De blir genast mycket coolare, iaf i min bok.... Hell, in my book they come quite near the top on my hotlist.

hu
mitt försök till att göra ett skämt och en snygg övergång. haha.



Nåja, jag har legat sjuk de senaste dagarna. Febern är äntligen borta, men det har varit jävligt irriterande att vara instängd här hemma. Och man känner sig inte så jäkla fräsch när man torkat bort några deciliter snor med en hel köksrulle. japp, på en hel dag gick en köksrulle åt.

Jag har haft massa sjuka drömmar, och en dröm där Samuel hela tiden dyker upp i skolans korridorer med aslångt tjockt hår som hela tiden faller över ansiktet så han ser ut som en blond version av flickan i The Ring. vad det har för betydelse har jag ingen aning om... Tror jämt att han är en brud tills han lyckas dela ridån av hår och jag ser hans ansikte.

jag har haft någon dröm om att vara på tomas landställe också med tomas cissi och cicci. jag hade lyckats dra dit någon snubbe också som jag låg och myste med i sängen. haha.

Har varit många mysdrömmar också faktiskt. och några jag kämpat för att somna om till för att göra sjukdomen lite uthärdlig. men kan inte minnas några detaljer längre, det enda jag minns är att vakna upp av för lite syre och inse att jag inte kan andas genom näsan. obehagligt!

---

hm har ett utkast här som jag inte orkat skriva om... ämnet var iaf att bli raggad på nattbussen.

De senaste två ggr (och enda?) har jag börjat ljuga... helt skamlöst. Jag orkar inte vara helt ärlig mot främlingar plus att man slipper pressen av att vara artig och tacka nej.

första gången sa jag att jag var 19 och hade en pojkvän/sambo sen 5-6 månader? (i think) sen fick jag reda på att han hade flickvän, så jag hade inte ens behövt ljuga. men när en snubbe helt plötsligt byter plats för att sitta brevid dig, vad ska man tro?

andra gången var nu här i torsdags natt/fredag morgon kanske... hahaha, han var så gullig. Det var massa lediga platser men han sätter sig brevid mig. Han är helt tyst och säger ingenting, medan jag lyssnar på musik och spelar spel på mobilen. Helt plötsligt efter mer än halva vägen, då jag gett upp om spelet, stöter han till mig med armbågen och visar mig sin mobil. På skärmen står det: "Du är fin :)". Hahahahaha! Ok, den här snubben såg rätt ok ut, men inte min typ. gav honom riktigt aldrig en chans men äh. Att han såg ut som en som hänger med hässelbykrigarna... "put me off" i brist på bättre uttryck. Så jag var ärlig fram till han frågade om jag var singel, då sa jag att jag var upptagen. Haha, sen tre månader. och vad är det med "invandrare" och måste veta nationalitet på varenda människa? "vart kommer du ifrån? vart kommer din pojkvän ifrån?" när jag sa att "han" var svensk sa han bara "ah". stört.

Nej men det var roligt. Hahaha, han sa några gånger att det var synd att jag var upptagen och luta sig lite närmare mot mig. Herregud. Höll på att skratta ihjäl mig.

Men jag pallar inte att bli raggad på nattbussen. Jag vill bara hem och sova. det känns så desperat också, "shit, jag fick ingen ikväll. men fan där är någon av kvinnligt kön. Jag testar." eller? känns skönt att kunna gömma sig bakom en påhittad pojkvän. kanske borde fråga någon om dom kan ställa upp som min påhittade pojkvän och ha någon bild i mobilen. fan vad skönt. haha :D

Nej fy hanna. Borde vara ärlig och bara säga nej tack. Det är det hederliga och rätta. Men äh, budskapet kommer så mycket fortare fram ibland om man säger att man är upptagen.



I feel very conflicted... I daydream about an arm wrapped around me and yet I lie to keep myself from being bothered with flirting. Hm. Just in my nature I guess, hahaha.

eller så väntar jag tills jag stöter på någon jag faktiskt blir intresserad av.... eller så har Edward förstört alla män på den här planeten för mig. haha!

---

Ok veckans låt har blivit "Strange & Beautiful" med Aqualung. Den är kärlek. varvar den med Sous le ciel de Paris med Edith Piaf och Bad Boy med Cascada. haha. jäkla blandning. Cascada är catchy, låter irriterande likt 90-tal men så rolig.

men aqualung, åh så vackert. Jag håller på och lär mig den på gitarr. hade jag kunnat franska hade jag hållt på med piaf och alizée("moi....lolita").

---

jag önskar jag kunde existera i twilight världen och med the cullens. eller någon annan mysig fantasi värld.

huff, kanske därför jag vill bli skådespelare? :D

---

ok jag har iaf fått strikta order från fadern att vara hemma imorgon också. sen gå på fredag. likabra att lyda.

ska sova nu. hoppfullt drömma om något fint.

vill fortfarande rymma på järnvägsspår

None

xoxo

rrr

jag vill rymma till typ london eller usa och pröva lyckan... jag orkar inte vänta längre. även om jag troligen behöver det. men det skulle vara så skönt om jag bara kunde koncentrera mig på en sak istället för att gå i skolan...


det läskigaste skulle vara om jag lyckades.


haha jag gillar att till och med när jag dagdrömmer om att lyckas, så tar det en jävla tid innan något händer. jag har en vision av x antal lådor med nudlar, samtal från pappa som vill för väl, jag utmattad av att inte äga en bil/cykel eller pengar till färdmedel och vara nära på att pantsätta gitarren innan jag äntligen får något litet jobb någonstans..


---


efter vår redovisning i måndags kom en etta fram till mig som jag känt privat och sa "du var ju typ bäst" och jag märkte hur jag genast sköt bort det och tog inte åt mig. jag blev glad.... men tog inte åt mig. borde iofs bli jättestolt. hon känner ju kajsa som jag jämt blir galet imponerad av. lilla söderälsklingen. något positivt från en som sett henne borde man ta till sig.

jag har inte nämnt det här för någon för jag vill inte vara stuck up och jobbig. vem säger sånt liksom? men jag känner att jag ta reda på hur det fick mig att reagera. och jag är sämst på att tänka. skriver jag hinner jag ju tänka igenom vad som går igenom tankarna och jag hinner smälta allt.



men hur fan reagerar man på sådant när man inte ens tycker man är bra?

jag önskar lärarna skulle sluta vara pedagogiska och bara helt ärligt säga "jag tror du borde satsa på något annat." fast det skulle iofs krossa mitt hjärta. dålig idé... kanske bara säga om det inte funkar...? äh fan de tycker väl alla vi är bra på vårat sätt. men jag vill väl veta om jag är intressant och se på? eller alltså om jag bara tar upp plats och tid för publiken och pjäsen eller om jag ger något trovärdigt till karaktären... ja sist så var det en roll och en pjäs jag inte ville göra. klart jag tappade lusten... men jobbigt att det syntes...

"Tänk på att uppleva så räcker det hela trean..." OUFF! aj.

---

ska dagdrömma lite om rob pat nu. :) jag är så inte över celebrity crushes...

trodde jag var det, att jag bara var på "åh vad söt" eller "rawr!" eller "ouff! vad snygg han är". men nä. insläntrades kommer rob tillbaka från harry potter tiden då man tyckte han var rätt good looking. men för mycket cedric för mig... nu som heta underbara glorious edward. dazzle me rob. hahah. och först var det bara alternativ 3 ovan. sen när man såg alla intervjuer och fick glimpsar av honom privat så blev man ju helt betagen. musiker och typ världens roligaste mest random person. älskar att han har sån självdistans.

humor, självdistans, MUSIKER, talangfull skådespelare, bra smak, släng in lite fint utseende och jag är DIN.

nej men skämtosido.. haha jag känner mig helt enkelt bara dragen till honom.. jäkla magnet.
skulle älska att få prata med honom. fan för att bo i sverige.