h.

Trött-blogg...

Inte 'igen' riktigt, men nästan. Skrivit ganska måga Trött-db:n på helgon dock...

Valet
Jag är så jävla trött på allt tjat från folk att "åh Sverige kommer gå under, för vi har högerregering nu, aaaah!" Vafan... folk är så jäkla inställda på att det är svart och vitt. Att höger- och vänsterblocken är extrema, det existerar ingen gråzon!

Gör det ju för fan i helvete visst det!

Idioter...

Det är ju åtminstonde inte Sverigedemokraterna som sitter i Regeringen.. Var glada för i helvete!

Livet
Ok, trott eller ej, men det finns en andledning till att varg är mitt favoritdjur. Därför att det finns såna som kallas ensamvargar... Det är en sån jag är just nu. Även om de vanligaste sättet de lever på är i flock. Men varken jag eller mitt liv är ju särskilt vanligt i grund och botten...

Alla som har en död mor i cancer, räck upp handen... Och dessutom har en transexuell far(som driver en till vansinne)? Inte så många, näe... Sen så är det ju att 9 av 10 som mött mig har någon gång sagt att jag är skum och menat det. Kanske en överdrift, men whatthehell... 

Men, to the point! Jag har fattat att jag inte är en gängmänniska... Jag tillhör inte några gäng. Aldrig på riktigt. Känner mig alltid utanför på något sätt, kan bero på att jag kanske forfarande tar åt mig. Men om man bortser från det så är jag fortfarande den tråkiga och den som är mest påhäng. Jag umgås oftare med folk separat än med folk i grupp. Och visst, jag trivs med det. Men det skulle vara skönt att ha ett gäng som the Marauders. Ja, jag känner underbara människor. Det erkänner jag... Men jag kan inte hjälpa att jag skulle vilja känna mig uppskattad och önskad i grupper. Men det funkar inte för mig, kommer aldrig heller... Jag nöjer mig med jakten på pingvinkärleken.

Hemma
Och jag är så trött på min far... Älskar honom så mycket så jag kan strypa honom -.-
Jag bad om e n liten jävla tjänst. Jag ringde till honom runt tio där han satt på åkermyntan och hade ont i huvudet och var trött.  "Kan du vika resten av tvätten? Jag mår dåligt,  är trött och behöver sova tills skolan imorgon... Börjar tidigt..." "Ja, jo ok... " "Jag lämnar nyckeln på en galge" "Ok, sov så gott.. Pusspuss" "Tack, puss."

Jag sätter mig vid datorn en stund innan jag går och kryper ner i sängen. Knappt har man legat där tills min käre far ringer på min mobil... tio i elva. Jag svarar trött i telefon... "Var det mycket tvätt kvar?" Jag beskriver vänligt exakt vad som finns kvar... Trots att han ringer mig när han vet att jag behöver sova... "Jaha, ok.. nämen sov vidare då.. Men.."

Och så börjar gnällandet... '...jag skulle ju betala dig för tvätten...'  och '...då måste jag ju bryta mig in till tvätten...' Och jag får självklart ett utbrott.. Jag tycker jag har goda skäl som backar upp. Efter att jag berättat att jag börjar tidigare än honom varenda jävla dag under läsåret, att jag är trött, smått sjuk, har ont i huvudet, inte vill ha hans pengar bara jag får s o v a... så avbryter han mig mitt i när jag förklarar att jag tappat räkningen på dem gånger jag fått ta tvätten den senaste tiden (på raken) och säger: "Okok, jag tar tvätten *muttermutter*" Med ett kort 'bra' lägger jag på och försöker sova... Det lyckas dock inte.. 

Jag ger upp och ringer till pappas mobil halv tolv och säger åt honom att skita i tvätten eftersom han sitter kvar på Åkermyntan att det ändå aldrig kommer bli gjort. Jag säger hejdå mitt i hans rabblande och trycker på lur-knappen medan jag fortfarande hör att han säger någonting. Och så går jag och viker tvätt.

Ska skriva ett brev nu om jag ids...

P.S Behöver jag uttrycka min önskan om att flytta hemifrån? D.S